Ambitionen att bygga ett samhälle för alla är i grunden positiv. Alla ska kunna röra sig fritt och leva ett självständigt liv, oavsett funktionsvariation. Men i takt med att regelverken för nyproduktion av bostäder har blivit alltmer omfattande, har kraven på fullständig handikappanpassning för varje enskild lägenhet väckt debatt. Kritiker menar att detta inte bara driver upp byggkostnaderna, utan också påverkar bostadsutbudet och tillgången till billigare alternativ negativt.
Ett generellt krav med stora konsekvenser
Enligt Boverkets byggregler ska alla nyproducerade bostäder i Sverige vara fullt tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Det innebär exempelvis att utrymmen måste vara tillräckligt stora för att rymma rullstolar, att dörrar ska ha en viss bredd, att badrum måste utformas med svängrum och att kök ska kunna användas även av personer med funktionsvariationer. Denna typ av standardisering påverkar hela bostadens utformning, även i små ettor där ytan redan är begränsad.
Ökade byggkostnader och dyrare bostäder
Att bygga en bostad med större ytor och anpassade lösningar innebär merkostnader. I en bransch där varje kvadratmeter räknas påverkar tillgänglighetskraven inte bara byggprocessens komplexitet, utan också slutpriset för bostadsköparen eller hyresgästen. Kritiker hävdar att man borde kunna erbjuda fler bostäder med enklare standard och därmed lägre kostnader, särskilt i det pressade smålägenhetssegmentet. När varje bostad måste uppfylla samma krav, oavsett vem som ska bo där, försvinner möjligheten att bygga enklare och billigare bostäder för exempelvis studenter eller unga vuxna.
Frågan om proportioner och behov
Många ifrågasätter varför samtliga lägenheter i ett nybyggt hus måste vara tillgänglighetsanpassade, trots att majoriteten av de boende inte har ett sådant behov. Ett alternativ vore att en viss andel av bostäderna i ett projekt uppfyller höga tillgänglighetskrav, medan övriga kan planeras friare. På så sätt skulle tillgången till anpassade bostäder säkerställas utan att varje projekt måste bära den fulla kostnaden för maximal tillgänglighet i varje enhet. Det handlar inte om att nedvärdera vikten av tillgänglighet, utan att väga olika samhällsbehov mot varandra på ett rimligt sätt.
Risk för en mer exkluderande bostadsmarknad
Paradoxalt nog kan generella tillgänglighetskrav leda till en bostadsmarknad som är mer exkluderande för vissa grupper. När byggkostnaderna ökar skjuter också hyror och priser i höjden, vilket gör det ännu svårare för unga, ensamstående eller låginkomsttagare att ta sig in på bostadsmarknaden. Den som tvingas betala för ytor och lösningar som aldrig kommer att användas i praktiken, får mindre värde för sina pengar. I längden skapar det en bostadssektor där bara de med god ekonomi har råd att efterfråga bostäder, även om tillgängligheten i sig är god.
Behov av nyanserad debatt om framtidens boende
Debatten om tillgänglighetskrav i nyproduktion behöver föras med både respekt och eftertanke. Det är självklart att samhället ska erbjuda bostäder för personer med funktionsnedsättning. Men det är inte lika självklart att varje lägenhet måste vara optimerad för detta, särskilt inte när det går ut över prisvärdheten och möjligheten att bygga för andra samhällsgrupper. En mer flexibel tillämpning av reglerna, där tillgänglighet säkras genom en kombination av bostadstyper, skulle kunna gynna både ekonomisk och social hållbarhet.
Senior rådgivare inom fastighetsbranschen. Styrelseledamot och mentor.